Deklaration från FI:s 8:e Världskongress

Till arbetare, ungdomar och aktivister från arbetarrörelsens
och den demokratiska rörelsens alla inriktningar

 

Fjärde Internationalens 8:e kongress har nyligen avlutat sitt arbete. Vi delegater från 50 länder, som deltog på denna kongress, lägger fram våra huvudsakliga slutsatser för diskussion. Kongressens dagordning förutsåg en bred diskussion gällande kampen mot krig och mot de militära interventionerna och ockupationerna som överallt hotar mänskligheten.

Men, just medan denna diskussion pågick, kom ett pressmeddelande: ”Mariano Rajoys regering har tillåtit USA att på spansk mark installera en styrka för snabb intervention, inför det allmänna kaos som förutses i Algeriet. På basen vid Moron de la Frontera, i provinsen Sevilla i Andalusien kommer, inom de närmaste dagarna, 500 man från specialstyrkor, tillhörande Marinkårerna inom US Navy, liksom åtta amerikanska militärflygplan att installeras. Denna amerikanska understödsstyrka kommer att engageras i uppdraget att intervenera i Algeriet, där inledningen på ett allmänt kaos framträder alltmer precist, i synnerhet i landets södra delar och inför presidentvalet, då den nuvarande presidenten Abdelaziz Bouteflika räknar med att föreviga sig vid makten genom att ordna ett val som låter honom efterföljas av sig själv för fjärde gången. Enligt London-tidningen Al Quds Al Arabi, som rapporterar om denna information, så fattades det spanska beslutet att tillåta USA att installera sina styrkor ovanligt snabbt. Att några dagar räckte för Mariano Rajoy för att ge grönt ljus till Washington att snabbt få iväg sina styrkor och sina flygplan vittnar genom sin brådska om att faran i Algeriet är omedelbart förestående – regimen kan vara överspelad när som helst.

Den amerikanska imperialismen vidtar alltså på detta sätt förberedande åtgärder för en intervention i Algeriet. Med detta syfte hittar man återigen med alla medel på ett scenario för att ”rättfärdiga” en omedelbart förestående militär intervention, och detta i namn av ”demokrati” och kamp mot ”kaos”. Är den verkliga orsaken inte Algeriets vägra att låta sin nationella armé delta i den franska imperialismens krig i Mali och att finansiera det? Står den verkliga orsaken inte i första hand att söka i Algeriets legitima vägran att ge efter för de multinationella företagens krav, genom att bevara en statlig majoritetskontroll över gas och olja? Är den verkliga orsaken inte den algeriska statens bestämda och tydliga vägran till alla interventioner, oavsett om det handlar om utländsk inblandning i landets inrikespolitik eller Algeriets inblandning i utlandet?

Det hot som snabbt växer fram mot den algeriska nationen är mycket allvarligt. Det bär med sig en fullständig upplösning av hela regionen. Efter att ha fått denna information förändrade Fjärde Internationalens 8:e Världskongress sin dagordning. Krig kommer hädanefter att bli den permanenta formen för det kapitalistiska utsugningssystem som befinner sig i mitt uppe i en upplösningskris och som inte lyckas överleva annat än genom en massiv förstörelse av produktivkrafterna – i första hand genom en förstörelse av arbetskraften och detta medan imperialismens hela system av politiskt herravälde skakas fullständigt.

Arbetarklassen och arbetarrörelsen – som drar med sig alla folkliga befolkningslager – har, genom att tydligt vägra ge något som helst stöd till krigspolitiken, förmågan att tvinga imperialismen att backa. Med det syftet kommer Fjärde Internationalen att använda alla ansträngningar för att bidra till en utveckling av bredast möjliga kampanj med den enhet som krävs för att förhindra en intervention – en kampanj som idag koncentrerar kampen för att göra slut på utsugningens system. Delegaterna på Fjärde Internationalens 8:e Världskongress, som kommer från alla kontinenter, har med en röst slagit fast att ”Detta anfallskrig mot Algeriet får inte inträffa! Håll tassarna borta från Algeriet! Nej till interventionen!” och de har vidtagit åtgärder för att, utan dröjsmål, stödja och utveckla bredast möjliga enhetsfrontsinitiativ kring dessa paroller, på internationell nivå och i varje land.

En delegat påminde om att ”2003 hade George Bush lanserat USA-planen för ett så kallat Stormellanöstern [Greater Middle East] och 2006 lanserade Condoleeza Rice den nya Mellanöstern- planen. Den innebar en styckning av alla nationer efter etniska, religiösa och gemenskapsgrunder. Idag utvecklas dessa planer i hela Sahel-regionen. Algeriet – som reste sig upp som nation i den segerrika revolutionära kampen mot den franska kolonialismen, och som idag har blivit det största land i Afrika som har stora naturrikedomar och som fortfarande är en självständig stat – blir ett hinder.” Det är ett faktum: Det är just detta ”hinder” som hotet om en omedelbart förestående imperialistisk intervention vill sopa bort.

Det akuta läget i den situation som föds fram av hotet mot Algeriet uttrycker den djupa enheten i de problem som arbetarna och folken konfronteras med på alla kontinenter. En delegat lyfte fram följande: ”Vad gäller de länder som förtrycks av imperialismen så är det uppenbart arbetarklassens uppgift att ansvara för de nationella demokratiska frågorna. Men den anti-imperialistiska enhetsfronten uppmanar även till att göra överenskommelser och förverkliga enheten med småborgerliga organisationer, liksom borgerliga nationalister, eller till och med, med delar av statsapparaten, från det ögonblick det handlar om att stå emot imperialismen. Men den anti- imperialistiska enhetsfrontspolitiken kräver som förutsättning en oberoende politik. Eftersom vi är för ett försvar av nationen och av den nationella självständigheten så stödjer vi alla steg i den riktningen. Som anhängare av folkets suveränitet kämpar vi för en verklig demokrati eftersom vi är oberoende och eftersom för oss så innebär en brytning med imperialismen att folket återfår sin talan och att alla rikedomar återerövras. För oss är denna politik en del av kampen för en arbetar- och bonderegering.

Fjärde Internationalens kongressarbete har som planerat, med en förändrad dagordning, undersökt världssituationen ur alla aspekter: krigen som blir fler och som breder ut sig i Afghanistan och Irak, den fortgående militärockupationen av Haiti, hoten om imperialistiska militära interventioner mot Syrien och Iran, den amerikanska imperialismens ingripanden i Venezuela – allt detta inträffar efter den imperialistiska militära interventionen i Libyen; men också mäktiga revolutionära mobiliseringar, som – efter Tunisien och Egypten – har präglat den europeiska kontinenten och som banat väg för en allmän omskakning av alla institutioner, med de mäktiga strejkerna och demonstrationerna i Grekland, Spanien och Portugal, mot trojkans förstörelseplaner, liksom de hinder de stöter på. Fjärde Internationalens kongress har gått igenom de olika enhetsfrontsinitiativ som dess sektioner är delaktiga i på de olika kontinenterna. Kongressen har dragit slutsatsen att det överallt är nödvändigt att arbeta med att bygga upp och förstärka Fjärde Internationalens sektioner, genom att göra uppbyggandet av revolutionära partier till en del av ingripandena – i former lämpliga för respektive land – för arbetarorganisationernas oberoende, genom uppbyggandet av oberoende arbetarpartier eller av oberoende politiska arbetargrupperingar som Fjärde Internationalen gör anspråk att utgöra en beståndsdel av.

Allt detta kommer att utvecklas utförligt i nästa nummer av La Vérité, som kommer att ägnas åt en rapport från kongressen.

För närvarande vill vi koncentrera denna deklarations slutsats med följande bedömning: det revolutionära engagemanget hos Fjärde Internationalens sektioner – nämligen för arbetarnas frigörelse från utsugningens och förtryckets bojor genom arbetarna själva – koncentreras idag till ett ovillkorligt engagemang i kampanjen mot interventionen i Algeriet, till försvar av dess integritet och suveränitet. Detta engagemang koncentrerar i exakt detta ögonblick det principiella ställningstagandet för Fjärde Internationalen, som, under alla förhållanden, kämpar för arbetarrörelsens oberoende: mot krig, mot alla utländska militära interventioner och mot politiken med inblandning, för ett tillbakadragande av alla trupper, för en respekt av alla nationers suveränitet.

Arbetare, aktivister och ungdomar från arbetarrörelsens och den demokratiska rörelsens alla inriktningar, vid denna historiska tidpunkt, när allt verkar påskyndas, så uppmanar Fjärde Internationalen er att lära känna dess ställningstaganden, att fortsätta den påbörjade diskussionen och att ansluta er till dess kamp.

Enhälligt antagen av Fjärde Internationalens 8:e kongress, 29 april 2013

Öppna som pdf: 20130429fi-deklalgeriet.pdf

2 maj 2013